Glömde skriva att det blir ett FET i oktober igen. Bokade in mig idag.

Är nog bra att det är ett tag kvar...tror jag.

Kramisar

Javisst var det dax för en omgång pencilin, länge sen sist tack o lov, har fått halsfluss o nu har även febern fryst sig in i kroppen.

F-n vad jag verkligen hatar smärta...

Dessutom får man inte äta mejeri produkter när man äter pencilin, har aldrig hört förut. Bara ost o smör o jag som verkligen behöver GLASS i stora lass. Undra vart de fått det ifrån??? Förr var det ju alkohol o nu mjölk!?!

Jaja bara det går över så får det väl gå.

Natti natti

Idag var jag nere o *hälsade på* hos IVF igen. Ville liksom prata om det som hänt tidigare. Gick igenom vad de gjort o det kändes bra. På Sahlgrenska händer det ca en gång per år det jag råkat ut för i odds är det 1/500 att det ska hända en tredje gång är 1/10000, och då menar han utav de som blir gravida inte på alla försök som görs. Humm han sa om det händer en tredje gång så borde även mina chanser att vinna på lotto vara jätte höga. TÄNKER inte utmana ödet så något lotto spel blir det inte...

Han berättade även om oddsen att lyckas åt andra hållet, de hade en tjej som de tog bort båda äggledarna på för de var helt "trasiga". Hon lyckades inte bli gravid på första försöket men sen hittade ägget in helt spontant genom den stumpen som fanns kvar o hon blev gravid... eller det finns två fall i Sverige där de tagit bort hela livmodern o de har ändå blivit gravida o fött ett barn, jisses, hur det igentligen gick till gick vi aldrig in på!!!

Så imorgon ska jag ringa o boka tid för ett nytt FET som antagligen blir i sept/okt.

Blev även en del förhållningsorder angående insättandet av ägget o jag ska (om jag testar possetivt) få göra ett ultraljud redan tre veckor efter återförandet. Så om det är något galet så behöver jag inte gå så länge.

Det känns bra så då tutar vi o kör igen.

Min bästa vänns pappa har gått bort o vi letar efter en dikt, som jag vet att jag har men inte kan hitta.

Den innehåller någon liknande som: sörj mig inte gläds åt att jag levt...jag står/ väntar runt hörnet.

Är det någon som kan hjälpa mig/oss???

Ja nu drar det igång igen. Våran resa mot ett mirakel.

På tisdag ska jag ner till Sahlgrenska igen o lägga upp en plan. Efter som jag har haft en del otur med mig så kommer det nog att dröja tills oktober innan vi får lyckan att använda en av våra eskimåer, men det är ju inte så långt kvar...bara en evighet!!!

Har haft en läkande sommar o det har varit bra för oss båda. Har genom vänliga ord (men bestämda) från mina vänner lovat att fortsätta, trotts att ångesten sitter i halsgropen. Nu har jag även lovat min sambo att fortsätta tills alla försök är över. Kära högre makt låt mig slippa...bara ett försök till, snälla!! Det är en slingrande väg jag ska ta mig igenom, kan man säga.

Det värsta är att jag blev friskförklarad för knappt en månad sen, eller det är ju inte det värsta, men nu har jag metall smak i munnen o illa mående igen o ingen tant som dykt upp!! Herre gud hoppas inte det vänt o kommit tillbaks trotts att jag var nästan nere på OK. Min kropp är knas o förhoppningsvis spelar den mig bara ett spratt:(.

Varför ska det vara enkelt???

Nä nu ska jag tänka possetivt o det är klart det kommer att bli en lyckans höst.

~~Om du vill att dina drömmar ska gå i uppfyllelse är det bäst att du vaknar först~~

Min dotters vän har nu vaknat igen o det ser bra ut, trotts allt.

Det kommer att ta tid men det får det gärna göra för hon är ju vid liv.

I söndags var dottern o hälsade på henne på sjukhuset, det tror jag var bra för dem båda.

Tänk igår satt jag här hemma med två förväntansfulla 17-åringar,lite senare kom ännu en med moped hit. Tre vänner som under ett par timmar fnittrar, byter kläder om o om igen, sminkar sig, plattar håret o försäkerhetsskull gör det om o om igen... lyssnar på musik är förväntansfulla för de ska ut.

Möta nya o gamla vänner, bli olyckligt kära, möta drömprinsen, ja allt som tonåringar gör. Tillslut var de klara o sambon skulle köra dem till bussen, men hopps det var bara ett vänta till...Jag ler o kommer ihåg. Men så bär det iväg med massa fnitter. Båda tjejerna skulle sova över här så jag tänkte att fnittret skulle fortsätta senare.

Jag ska hämta dem vid 1.30, de ringer några gånger under kvällen för att se till att jag inte glömt av dem. SOM om jag skulle glömma dem.

1.30 var jag där, då hade ännu en kompis anslutigt sig men jag hade bara plats för tre i bilen. Inga problem för en av dem kunde åka med några andra hem.

Vi lämnade av den tredje tjejen o fortsatte hem.

Vid 3 la jag mig o konstaterade att hon måste ha blivi hem körd för mopeden var kvar o ingen hade dykt upp.

Klockan 9 ringer telefonen, det är hennes mamma, de har hittat henne på vägen. Hon har tydligen kommit hit o tagit mopeden, inte vågat komma in o kört hem.

Något har hänt på en raksträcka o hon har kört vält... hjälmen var inte knäppt så den hade farit av o hon har slagit huvudet i asvalten.

De hittar henne vid 5 tiden på morgon medvetslös o ner kyld. Herre gud varför, varför.

Nu ligger den glada, snälla, spralliga, förväntansfulla o min dotters bästa vän nedsövd på Sahlgrenska.

Här hemma har jag idag en gråtande, vandrande, ångestfull o liv rädd dotter.

Vad gör man?? Har pratat med hennes mamma ikväll igen o de ska försöka väcka henne imorgon. Det kommer att bli en lång natt o ännu en lång dag innan...

Ja vad vet vi hur morgondagen kommer att bli???

Det är ett ögonblicksverk mellan den stora lyckan o den hjärtskärande sorgen, ångesten o den hemska VÄNTAN.

Hela mitt hjärta pumpar för de två vännerna på två olika sätt.

Mamma