Det har verkligen varit en slingrig väg som man tagit sig igenom men nu börjar det ljusna, äntligen.

Var idag nere på Sahlgrenska igen, ja det var igen, lite lustigt för när jag klev in genom dörrarna kom en sköterska imot mig o sa: Hej hur är det?? Svarade lite långsamt så hon frågade :för det är väl Åsa?? Ja det är det.

Hur går det för dig?? Då kom nästa sköterska o nästa o nästa o alla har jag ju träffat mycket tidigare, för mycket kände jag helt plötsligt... Alla undrade hur det var o hur jag mår osv. När de skulle ta blodprov så kom de ihåg min rädsla för sprutor... Man har ju nästan haft svängdörrar där denna månaden så det är ju inte konstigt igentligen, men ändå.

De är ju jätte gulliga så det känns bra.

Jag sa ju tidigare att nu måste jag träffat alla deras läkare, men inte!! Var ännu en ny idag*ler*.

Mitt H-cG har äntligen vänt från över 600 förra veckan o ner på strax över 300 idag, är en bit kvar ska ju ner på 20. Så det blir att ta blodprov igen nästa vecka oxå... Frågade hur länge det kommer att ta innan min kropp är tillbaks på det normala igen men det kunde han inte svara på, för i högst ovanliga fall kan man behöva en behandling till, hjälp!!! Jag sa att jag blev lite rädd för det känns som jag tillhör den gruppen... Svarade att det är därför KK-akuten har fått min mapp o tar över mig tills det är klart... DET kändes tryggt!!??!!

Men det är bara att tänka possetivt o hoppas att det är bra nästa vecka så jag kan få semester i lugn o ro.

Håller tummarna     Hårt!!

Ännu en dag i IVF cirkusens mycket konstiga o slingriga resa för att hitta vårat mirakel.