Nu börjar det närma sig, bara två dagar kvar tills vi vet. Hur det än blir ska det bli skönt att veta, för just nu är räddslan större över att det ska vara ett x än glädjen att det är ett litet pyre där inne. Visst är man dum men det måste vara ett sätt att försvara sig mot smärta.

Jag drömmer om det jag tänker på det, ghaaa, det är med mig dygnet runt... ibland känns det som det är någon farlig giftig cansersvulst som måste bort då får man nästan panik. Så ni kan förstå att för min knopps skulle så skall det bli en sån otolig lättnad när jag får veta på måndag.

Ännu en båtdag, sy klart gardiner o annat. Skönt att ha något att göra. Men vart tog det fina vädret de lovat vägen?? Här öser regnet ner.