Igår var verkligen en upp o ner dag. Mådde faktiskt riktigt ok trotts allt som hänt den senaste tiden. Det hade ioförsig varit jobbigt att berätta det för sambon över telefon på söndagen, han sprudlade inte direkt av glädje.

Började vid 10 att få tag på IVF, dessa telefonköer, tillslut gick det vägen. Det var nu det jobbiga började... de låter så otroligt ledsna o ältar hur syn de tycker det är. Man känner sig plötsligt jätte liten o osäker. Helt plötsligt ber man nästan om ursäkt för allt som hänt, frågor som man ställer osv. Har ju tex blivit väldigt allergisk varje gång o undrade om detta, suck ja vet det är säkert psykologiskt, men det hade varit skönt om det togs på lite större allvar, men det är min verklighet.

Till sist blev det sagt att v 35 blir det ett nytt FET. Så nu blir det sommarlov o ladda batterierna för ett nytt IVF år!!

När jag hade lagt på var jag hur ledsen som helst, allt rann över mig, känslan att misslyckas, att inte veta varför, att se/höra min sambo bli ledsen, att se/höra medlidandet hos mina vänner o familj o att jag absolut inte vet vad jag ska göra för att lyckas.

Som tur var ringde min sambo en stund senare o drog upp mig ur avgrundenskällare... det vet han inte om, men det räckte med att han lätt glad o sa att han visste det var något extra i en av eskimåerna...*ler*.

Sen gick dagen lite fortare igen, min dotter kom in hoppande på jobbet o var där tills jag slutade. Fattar inte var hon får tag i allt syre o alla ord... Nåja sen åkte vi till motionshuset o spinnade i 25 min o efter det blev det core i ytterligare 25 min. Jätte jobbigt att ta sig dit men gud va gott man mår efteråt.

Idag har jag varit trött men glad o sambon kommer antagligen hem imorgon. Har även fått hjälpa min dotter med läxorna, inte kul men nödvändigt.