Tänk idag har det gått 12 år sedan jag förlorade min barndomsvän o bästa vän.

Den här dagen kommer för alltid att vara en tung dag i mitt liv. Att förlora en vän är tungt, så tungt.

Har en liten låda med kort, vykort, brev o andra minnes saker som jag brukar ta fram o titta på, minnas. Där ligger även ett brev jag skrev men inte han att skicka iväg... kommer aldrig att öppna det för jag är rädd för det som står i det... tänk om det hade kunnat göra skillnad i ditt val. Innerst inne vet jag att det nog inte hade det men ändå så ligger det där.

Hur känner jag idag?

Är fortfarande ledsen, tårögd men det gör inte lika ont längre, de glada minnerna tar över de hemska, tack o lov.

Men jag känner fortfarande samma känsla som då...då skrev jag detta.

~Det har gått en dag sen det som jag aldrig trodde skulle drabba mig hände. Människor som har drabbats av något hemskt o kommit till mig för att gråta ut, prata, har jad lidit med.

Man har sagt o tänkt, måtte JAG aldrig känna eller förstå dem. För då har det hänt mig med.

Nu känner jag o förstår vad de menat.

Jag har mist en människa jag älskade, såg upp till o har delat en del av mitt liv med.

Tittar ut, världen gråter(även 12år senare). VARFÖR?!?

Tänker på alla stunder, minnen, idiot ryck, julklappar, fester o ridturer vi delat. Tjugofyra år det är eller var en hel evighet kvar.

Hur kunde du fan fan hel...e! Det gör så ont.

Varför tänkte du inte på oss som är kvar???

Jag hade hellre lagt ner resten av min evighet för att hjälpa, än detta.

Tänk vi som alltid skämtade om vad roligt vi skulle ha på ålderdomshemmet med alla våra minnen o dina dagböcker, som du alltid skrev så flitigt i.

Nu får jag aldrig läsa dom o många av dom som var mina minnen tar du med dig.

Det gör så ont, man är så maktlös. Hur kunde du??? Alla dina drömmar vart tog de vägen???

Men du, håll ett rum ledigt till mig. Det kommer att dröja en evighet. Men en dag står jag på tröskeln o jag hoppas jag kan få tillbaks mina minnen. Så fortsätt skriv dina dagböcker nu så kompleterar jag då.

Älskade vän! Jag förstår inte o kommer aldrig över det. Men jag ska lära mig leva med det, inte idag men snart... ~

Jag har lärt mig att leva med det o tyvärr fick jag börja om två gånger till, för från o med då till i februari förlorade jag två vänner till.

Kan säga att åren 95 o 96 var de värsta i mitt liv. Men det har lärt mig mycket o döden är jag otroligt rädd för, fast jag kanske inte bord det.

~~Tänker på er o saknar er~~   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu är det fyra dagar kvar att jobba innan det är dax för HP. Är grymt stressigt o mentalt jobbigt o jag känner mig jagad av tiden. På fredag när jag går hem ska all jul vara färdig byggt, allt godis o all special.Phuuu!! Kroppsligen ska det ju bli...

Var otroligt länge sen jag skrev senast... tappade liksom suget. Vad har hänt sen sist, jo ännu ett mislyckat försök -07 o ett tredje x i februari -08. Så där rök den sista äggledaren o nu finns verkligen ingen annan väg än IVF. Samlade ihop all min ...

Här ruvas det för fullt... Tänker inte så mycket på det ännu, dagarna går i hög hastighet o det är skönt. Funderar på om jag ska börja testa redan nu...bara för jag kan!! Okej jag vet att nu har våran eskimå fastnat där inne OM den vill vara kvar, kl...

Måste bara säga att det är ganska skönt att ruva, enegin till att göra saker som jag dratt på bara sprutar. Detta har jag ioför sig fått lida för nu. Röjde i trädgården igår, höst städning. Men oj vad ont i magen jag fick, får nog ta det lite lugnare...

Idag så satte jag mig i bilen med en stor oro men jag gjorde det. Kom till Sahlgrenska o satte mig o väntade. De visade in mig på rummet o så var det bara att klä på sig det underbara vita knästrumporna o den vita rocken o de blå plast tosserna, snyg...