Tänk igår satt jag här hemma med två förväntansfulla 17-åringar,lite senare kom ännu en med moped hit. Tre vänner som under ett par timmar fnittrar, byter kläder om o om igen, sminkar sig, plattar håret o försäkerhetsskull gör det om o om igen... lyssnar på musik är förväntansfulla för de ska ut.

Möta nya o gamla vänner, bli olyckligt kära, möta drömprinsen, ja allt som tonåringar gör. Tillslut var de klara o sambon skulle köra dem till bussen, men hopps det var bara ett vänta till...Jag ler o kommer ihåg. Men så bär det iväg med massa fnitter. Båda tjejerna skulle sova över här så jag tänkte att fnittret skulle fortsätta senare.

Jag ska hämta dem vid 1.30, de ringer några gånger under kvällen för att se till att jag inte glömt av dem. SOM om jag skulle glömma dem.

1.30 var jag där, då hade ännu en kompis anslutigt sig men jag hade bara plats för tre i bilen. Inga problem för en av dem kunde åka med några andra hem.

Vi lämnade av den tredje tjejen o fortsatte hem.

Vid 3 la jag mig o konstaterade att hon måste ha blivi hem körd för mopeden var kvar o ingen hade dykt upp.

Klockan 9 ringer telefonen, det är hennes mamma, de har hittat henne på vägen. Hon har tydligen kommit hit o tagit mopeden, inte vågat komma in o kört hem.

Något har hänt på en raksträcka o hon har kört vält... hjälmen var inte knäppt så den hade farit av o hon har slagit huvudet i asvalten.

De hittar henne vid 5 tiden på morgon medvetslös o ner kyld. Herre gud varför, varför.

Nu ligger den glada, snälla, spralliga, förväntansfulla o min dotters bästa vän nedsövd på Sahlgrenska.

Här hemma har jag idag en gråtande, vandrande, ångestfull o liv rädd dotter.

Vad gör man?? Har pratat med hennes mamma ikväll igen o de ska försöka väcka henne imorgon. Det kommer att bli en lång natt o ännu en lång dag innan...

Ja vad vet vi hur morgondagen kommer att bli???

Det är ett ögonblicksverk mellan den stora lyckan o den hjärtskärande sorgen, ångesten o den hemska VÄNTAN.

Hela mitt hjärta pumpar för de två vännerna på två olika sätt.

Mamma

 

En Södertäljebos Liv II

31 juli 2007 20:51

Fy vad hemskt, hoppas allt slutar bra.

http://massablaj.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu är det fyra dagar kvar att jobba innan det är dax för HP. Är grymt stressigt o mentalt jobbigt o jag känner mig jagad av tiden. På fredag när jag går hem ska all jul vara färdig byggt, allt godis o all special.Phuuu!! Kroppsligen ska det ju bli...

Var otroligt länge sen jag skrev senast... tappade liksom suget. Vad har hänt sen sist, jo ännu ett mislyckat försök -07 o ett tredje x i februari -08. Så där rök den sista äggledaren o nu finns verkligen ingen annan väg än IVF. Samlade ihop all min ...

Här ruvas det för fullt... Tänker inte så mycket på det ännu, dagarna går i hög hastighet o det är skönt. Funderar på om jag ska börja testa redan nu...bara för jag kan!! Okej jag vet att nu har våran eskimå fastnat där inne OM den vill vara kvar, kl...

Måste bara säga att det är ganska skönt att ruva, enegin till att göra saker som jag dratt på bara sprutar. Detta har jag ioför sig fått lida för nu. Röjde i trädgården igår, höst städning. Men oj vad ont i magen jag fick, får nog ta det lite lugnare...

Idag så satte jag mig i bilen med en stor oro men jag gjorde det. Kom till Sahlgrenska o satte mig o väntade. De visade in mig på rummet o så var det bara att klä på sig det underbara vita knästrumporna o den vita rocken o de blå plast tosserna, snyg...