Tänk igår satt jag här hemma med två förväntansfulla 17-åringar,lite senare kom ännu en med moped hit. Tre vänner som under ett par timmar fnittrar, byter kläder om o om igen, sminkar sig, plattar håret o försäkerhetsskull gör det om o om igen... lyssnar på musik är förväntansfulla för de ska ut.

Möta nya o gamla vänner, bli olyckligt kära, möta drömprinsen, ja allt som tonåringar gör. Tillslut var de klara o sambon skulle köra dem till bussen, men hopps det var bara ett vänta till...Jag ler o kommer ihåg. Men så bär det iväg med massa fnitter. Båda tjejerna skulle sova över här så jag tänkte att fnittret skulle fortsätta senare.

Jag ska hämta dem vid 1.30, de ringer några gånger under kvällen för att se till att jag inte glömt av dem. SOM om jag skulle glömma dem.

1.30 var jag där, då hade ännu en kompis anslutigt sig men jag hade bara plats för tre i bilen. Inga problem för en av dem kunde åka med några andra hem.

Vi lämnade av den tredje tjejen o fortsatte hem.

Vid 3 la jag mig o konstaterade att hon måste ha blivi hem körd för mopeden var kvar o ingen hade dykt upp.

Klockan 9 ringer telefonen, det är hennes mamma, de har hittat henne på vägen. Hon har tydligen kommit hit o tagit mopeden, inte vågat komma in o kört hem.

Något har hänt på en raksträcka o hon har kört vält... hjälmen var inte knäppt så den hade farit av o hon har slagit huvudet i asvalten.

De hittar henne vid 5 tiden på morgon medvetslös o ner kyld. Herre gud varför, varför.

Nu ligger den glada, snälla, spralliga, förväntansfulla o min dotters bästa vän nedsövd på Sahlgrenska.

Här hemma har jag idag en gråtande, vandrande, ångestfull o liv rädd dotter.

Vad gör man?? Har pratat med hennes mamma ikväll igen o de ska försöka väcka henne imorgon. Det kommer att bli en lång natt o ännu en lång dag innan...

Ja vad vet vi hur morgondagen kommer att bli???

Det är ett ögonblicksverk mellan den stora lyckan o den hjärtskärande sorgen, ångesten o den hemska VÄNTAN.

Hela mitt hjärta pumpar för de två vännerna på två olika sätt.

Mamma

Imorgon så är denna semester över, är faktisk inte så ledsen för det. Vi har varit ute på sjön i nästan tre veckor o trotts allt fått en hel del soltimmar.

Trot eller ej!!!

Har även fått svar från Sahlgrenska att allt är borta o inga mer prover behöver tas, Tack gode gud.

Har hänt både roliga o tråkiga saker på dessa tre veckor, får försöka o dela upp det lite.

Just nu ligger alla mina tankar hos min dotters bästa vän o familj.

Hoppas du vaknar snart.

Ja då var det då semester. Började med att handla lite linnen o BH till bröllopet i morgon. Även ett par skor till min dotter.

Sen drog vi hem till mina föräldrar o firade in semestern med smörgåstårta, det är det bästa jag vet, mums!!!

Åkte hem till min "gamla" sambo som hade firat in sin semester med en båtresa till kärringön igår... det märktes idag.Hihihi

Vi grillade o så kom något så ovanligt som regnet...igen. Herre gud vad är det vi gråter för??? Jag bara undrar SÅ mycket tårar har jag inte släppt äns när jag kunnat gråta oceaner!!!

En bekant som dessutom är höggravid sitter fast i Karlskrona där det tydligen inte går att komma ifrån för alla översvämningar, så det blir kanske en lite bebis där istället för här. Onödigt spännande för henne.

Men på måndag börjar ju igentligen semestern o DÅ KOMMER solen.

Bestämt så så blir det!

Sliter som en gnu för att kunna gå på semester med ro i sinnet. Nu när jag varit hemma o varit sjukskriven så såg det ut som Egyptens präshopper dragit fram genom mina avdelningar. Har nu fått tillbaks ordningen lagom till att jag ska ha semester. Försöker nu på alla sett att det inte ska bli ett sådant ras igen. Den som väntar får se, Haha. Ironiskt.

Men det bästa, nu kommer solen.*ler*

Skulle ha städat båten idag men sambon kom hem från Norge o drog ut med min dotter o två vänner. Inte sjutton ville jag städa för att få städa igen...

Klippte häcken istället o städar på söndag istället.

På lördag ska vi på bröllop o det blir bara bröllop hela dagen. Hur kul som helst. Älskar bröllop.

Nä nu blir det att försöka få lite skönhets sömn, kan behövas.

Tänk i måndags skulle jag lämna blodprov IGEN, det gick så där eller inte alls. Började åka till vårdcentralen vid 8 snåret, gick nog ut o in tre gånger. Kom in tillslut men min sprutskräck, som jag dragit på mig, tog totalt över min kropp.

Det gick bara inte så vi gav upp vid 11 tiden.

På tisdagen började vi om igen efter en sömnlös natt, då var jag väl för trött för att få spelet igen. Phuu!!

Hoppades så innerligt att det var sista gången på länge, men inte, idag pratade jag med dem på KK-akuten o jag var nere på 60 men de måste ha ner mig på 20 innan de släpper mig. Ghaaa!!! Var nämligen på 60 sist gång när det vände upp igen. Så hoppas hoppas att det går vägen denna gången. Så på måndag har jag bestämt blir sist gången för jag går på semester nu på fredag o den tänkte vi tillbringa på böljan den blå. Har liksom inte tid med detta mer.

Denna resan började för två månader sen o behöver verkligen ta slut nu!!!!