Måndags morgon vaknar en illamående o darrig liten jag. Dricker en kopp kaffe o äter ett halvt knäckebröd. Vid nio sätter jag mig i bilen o rullar de nio milen till domens näste. Får en parkeringsplats med en gång o går till pressbyrån där jag köper en cola o ett tuggummi. Tar en mun på colan o ett tuggummi på vägen mot recetionen. Betalar mina 200 hundra kronor o går tungt upp för de fyra trapporna o in i väntrummet där flera förväntansfulla par sitter o nu även jag.

Blir inropad o möter en vänlig kvinnlig läkare som frågar en massa frågor. Sen var det dax för undersökningen, tittar på henne o då slocknar mitt sista lilla hopp...tänk vad ett ansiktsuttryck kan säga. Frågar om jag har ont o jag svarar att det har jag inte men att jag kommer inte ihåg på vilken sida äggledaren är borta på. Hon far upp o ut till dator, för detta visste hon inte. Jovisst var det höger som var borta. Rullgardinerna åker ner o lampor släcks o hon tittar ännu mer. Jag vänder blicken mot skärmen... där är vårat livslevande lilla frö med ett pickande hjärta men på helt fel plats. Sakta börjar tårarna rinna för då inser jag att de livet kommer att släckas, å som vi har försökt att det ska tändas...

Får klä på mig igen o hn ringer ett samtal efter ännu en läkare som är specialist på ultraljud. Jag måste bli undersökt av henne oxå, tillsammans går vi de fyra trapporna ner igen o in i ett nytt rum o ännu en undersökning. De pratar tyst i termer jag inte förstår o så är det klart. Hon klappar mig på kinden o säger att tyvärr sen vänder hon o går. Vi går upp för de fyra trapporna igen, får sätta mig helt tom i väntrummet igen bland alla hoppfulla par medans läkaren ringer ännu fler samtal. Ropas in igen, x:et är ett faktum iiigggeeennn. Operationen ska göras omgående, tack gode gud, måste ta blodprover o med nålsticken kommer miljoner o åter miljoner tårar...alla är så snälla men vad hjälper det när man går sönder???

Får lite senare sätta mig igen i väntrummet bland alla hoppfulla par o titta i golvet, sen bär det av två trappor upp till avd67.

När jag blir själv på rummet brister alla, ja alla fördämningar o en del av mig dör där inne, det gör så ont...

Opereras några timmar senare, det var så skönt att få sova.

Sakta vaknar jag upp några timmar senare o ställer mig frågan igen...varför?varför jag igen??? Frågor jag aldrig får svar på för de två specialisterna som opererade mig kan inte ens de svara på det. Höjden av all otur o oddsen de finns igentligen inte!!!

Nu tar det två-tre veckor innan de frisk förklarar mig, annars blir det cellgifter... inga nya försök förren i oktober, om jag vågar.

Ännu en dag i våran resa i IVF-cirkusen o ännu ett slocknat liv!!!

 

"bettis"

5 juni 2007 20:36

Kära Åsa - vad skriver man - det finns inga ord som räcker! Jag är bara en medsyster som också fått två X (sista i väntan på IVF med stimulering). Din sorg är bara din. Vill bara ge er ett råd: låt det ta tid, prata om det när ni behöver, både nu och senare. Jag hade ingen att prata med har ännu inte riktigt hittat tillbaka till varandra. Detta var 2003... många kramar bettis (tjuvläser fortfarande på IVF-snacket på aff)

 

Linda

5 juni 2007 21:35

Å nej, vad hemskt. Har de tagit bort andra ägledaren oxå nu eller sitter den kvar?? Om den e borta oxå så kan det väl inte bli fler X om ni försöker igen, hoppas inte i alla fall. Kram till dig

 

Pernilla

5 juni 2007 21:40

Jag är en av dina anonyma läsare som hoppats innerligt att det skulle gå vägen. Jag är så ledsen för din skull.

 

Jenny

6 juni 2007 11:15

Usch..
Finns inget man kan skriva som lättar, Men jag är så himla ledsen för er skull
Bamse kramar
TrueHeart på FL

 

Grodis

6 juni 2007 18:35

Neeeej. Det är inte sant?! *ledsen* Gud så förbannat orättvist livet ska vara... :´-( Är så otroligt ledsen för din/er skull, åsuss... Många, många kramar till dig!

http://grodis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu är det fyra dagar kvar att jobba innan det är dax för HP. Är grymt stressigt o mentalt jobbigt o jag känner mig jagad av tiden. På fredag när jag går hem ska all jul vara färdig byggt, allt godis o all special.Phuuu!! Kroppsligen ska det ju bli...

Var otroligt länge sen jag skrev senast... tappade liksom suget. Vad har hänt sen sist, jo ännu ett mislyckat försök -07 o ett tredje x i februari -08. Så där rök den sista äggledaren o nu finns verkligen ingen annan väg än IVF. Samlade ihop all min ...

Här ruvas det för fullt... Tänker inte så mycket på det ännu, dagarna går i hög hastighet o det är skönt. Funderar på om jag ska börja testa redan nu...bara för jag kan!! Okej jag vet att nu har våran eskimå fastnat där inne OM den vill vara kvar, kl...

Måste bara säga att det är ganska skönt att ruva, enegin till att göra saker som jag dratt på bara sprutar. Detta har jag ioför sig fått lida för nu. Röjde i trädgården igår, höst städning. Men oj vad ont i magen jag fick, får nog ta det lite lugnare...

Idag så satte jag mig i bilen med en stor oro men jag gjorde det. Kom till Sahlgrenska o satte mig o väntade. De visade in mig på rummet o så var det bara att klä på sig det underbara vita knästrumporna o den vita rocken o de blå plast tosserna, snyg...